Igår var jag på föreläsning med Bo Hejlskov Elvén. Det är ju en man som betraktas som något av en guru inom lågaffektivt bemötande som metod vid beteendeproblen. Man ser och hör ofta citat och återgivningar. Visa håller med, andra tycker kanske tvärtom. Hur som helst så var det fantastiskt att få höra det hela… Fortsätt läsa Kloka tankar
Min barndomsstad, det trodde jag aldrig att jag skulle få säga. Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle kunna existera på någon annan plats än i mitt älskade Göteborg. Jag hade fel. Nu kan jag se på denna stad med nya ögon. Jag börjar inse hur min uppväxt präglat mig. En uppväxt i en… Fortsätt läsa Barndomsstad
Ja tänk vilket annorlunda liv vi med de här underbara men känsliga barnen lever. Som ett mikrokosmos där väldigt små framsteg skapar stark lyckokänsla. Allt blir så finstämt. Inga breda penseldrag i bjärta färger utan som en försiktig och skör blyertsteckning. Jag älskar också mina barn, jag tröttnar aldrig på dem. Men visst blir man… Fortsätt läsa Känsliga barn
Befinner mig på en skolgård, i en förort strax utanför Stockholm. Jag är långt ifrån ensam. Flera generationer har slutit upp. Mammor, pappor, syskon, mor- och farföräldrar. Bästa kompisar. Plakat med gulliga barnansikten tronar mot den klarblå himlen. Det är varmt idag och det fläktar lite lagom i de lätta klänningstygerna. Rektorn säger några väl… Fortsätt läsa ”För vi har tagit studenten…”
Som om någon talar Övar på ord Som lovar och säger Din lycka är gjord Mina öron är döva Min mun tiger still Jag vill inte öva Jag vet vad jag vill
Det rinner tysta tårar över mina kinder. Jag har en knut i magen. Mina tankar har trasslat ihop sig i stora osorterade högar. Jag känner ingen ro. Bara oro. Mitt dåliga samvete gör sitt bästa för att stöka till min vardag, tynga mig med måsten tills jag finner mig förlamad. Tyst, tom och innehållslös. Finns… Fortsätt läsa När orken tar slut…
