@diktmarie

Större delen av min barndom finns dokumenterad på bild. Det kan jag tacka min mamma för. Hon har med sin instamatic fångat alla magiska sommarkvällar i båten. De rosiga kinderna i slalombacken. Alla monument i Europa vi besökt. Marie på Akropolis, Marie framför Big Ben, Marie på Tivoli i Köpenhamn. Där vi för övrigt tvingades… Continue reading Leva eller skriva?

Detta är väl en fras som de flesta känner igen utan att ha doktorerat i svensk litteraturhistoria. Den fantastiska dikten av Karin Boye som kommit att betyda så mycket för mig. Så fint hon beskriver den tvekan och darrning som föregår det nya, oprövade... Jag tog språnget. Lämnade grenen där jag suttit de senaste femton… Continue reading Visst gör det ont när knoppar brister…

När får man den där tiden med sig själv? Stunder när man måste sitta still ett tag, inte kunna springa ifrån sig själv. Idag sitter jag på tåget och tänker... I en vardag med plikter och krav blir tempot högt och tiden till eftertanke blir något som lätt prioriteras ner. Sådant brukar komma ikapp förr… Continue reading Tågmelankoli

Jag landar på fötterna. Det bor en värme inne i mig. En värme som får axlarna att falla på plats, ner från öronen mot jorden. Min mitt är tydlig, synlig och stark. Jag lever, leker och läker. Tiden med dig har gett mig tid med mig. Tid att våga vara obekväm, barnslig, lillgammal, supersmart och… Continue reading Landar på fötterna

För ett år sedan på dagen tog mitt liv en ny vändning. Jag steg ut i det okända utan att veta riktigt vart jag var på väg. Ändå har få saker varit så självklara. Som om jag haft vägen utstakad inuti mig, som om jag gått där förut i mitt undermedvetna, i mina drömmar. Priset… Continue reading Ett väldigt annorlunda år

Varje solnedgång, varje löftesrik morgonstund. Ett land som detta där vi bor, bjuder oss att kliva rakt in i sommarens grönska och liv.  Söker upp skogens svalka och njuter av fåglarnas sång och alla fruktiga dofter.  Strövar längs stranden, har picknick i gräset, och lekar som sälar i vattenbrynet. Vi är rädda om oss själva… Continue reading Skapar minnen

Vi närmar oss midsommar, långa dagar, korta nätter. Vi har längtat oss igenom mörka vintermånader. Gått kurande genom isande vindar och drömt om ljumma kvällar.  Så mycket förväntningar som skall infrias. Det suger i magen och det är lätt att bli stressad. Alla frågar varandra om planerna och det går inte an att inte ha… Continue reading Sommartider

Det finns en början vi ofta minns och ett slut vi inte ens vill tänka på. Det kan gälla livet självt, en relation eller ett arbete. När vi gör val i livet finns inget facit. Hur det blir kommer att  visa sig efterhand. Motgångar är en del av livet och utan tårar inga skratt. Men… Continue reading Tro på dig själv

Det börjar stabilisera sig med det mesta. Mitt hjärta pickar på om än inte lika oförutsägbart som tidigare vilket känns bra. Tabletten verkar göra sitt jobb. Tröttheten börjar ge med sig men yrsel och illamående kan dyka upp om man glömt vila. Om några veckor borde det lugnat sig och jag kan återgå till mitt… Continue reading Åter till vardagen