Känna hur man styr, gasar och bromsar, svänger och backar. Full fart, snigelfart, uppför, nerför och så parkera. Det är med mig vid ratten som det börjar hända saker. Allt det där som var så svårt, jobbigt, oklart. Det bara händer nu. Jag tankar min bil, lagar min lunch, går den där promenaden, rensar i… Fortsätt läsa Att sitta vid ratten
Nu har jag bestämt mig för att se över min bild av mig själv. Jag vill försöka ta reda på hur jag rättfärdigar och förmedlar valen i mitt liv både till mig själv och andra.Vad är det som får mig att agera som jag gör? Vad mår jag bra av och vad är det får… Fortsätt läsa Är jag den jag tror eller den jag vill?
Vad gör det med oss att vi måste betrakta varandra som tänkbara smittbärare?? Vilka känslor väcker det hos dig? Hur agerar du när du måste ge dig ut bland folk? Kröker du ryggen, försöker bli så liten som möjligt och tar en omväg. Ogärna möta någons blick, som om man när som helst ska få… Fortsätt läsa Vän eller fiende?
Igår var jag på föreläsning med Bo Hejlskov Elvén. Det är ju en man som betraktas som något av en guru inom lågaffektivt bemötande som metod vid beteendeproblen. Man ser och hör ofta citat och återgivningar. Visa håller med, andra tycker kanske tvärtom. Hur som helst så var det fantastiskt att få höra det hela… Fortsätt läsa Kloka tankar
Min barndomsstad, det trodde jag aldrig att jag skulle få säga. Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle kunna existera på någon annan plats än i mitt älskade Göteborg. Jag hade fel. Nu kan jag se på denna stad med nya ögon. Jag börjar inse hur min uppväxt präglat mig. En uppväxt i en… Fortsätt läsa Barndomsstad
Ja tänk vilket annorlunda liv vi med de här underbara men känsliga barnen lever. Som ett mikrokosmos där väldigt små framsteg skapar stark lyckokänsla. Allt blir så finstämt. Inga breda penseldrag i bjärta färger utan som en försiktig och skör blyertsteckning. Jag älskar också mina barn, jag tröttnar aldrig på dem. Men visst blir man… Fortsätt läsa Känsliga barn
Befinner mig på en skolgård, i en förort strax utanför Stockholm. Jag är långt ifrån ensam. Flera generationer har slutit upp. Mammor, pappor, syskon, mor- och farföräldrar. Bästa kompisar. Plakat med gulliga barnansikten tronar mot den klarblå himlen. Det är varmt idag och det fläktar lite lagom i de lätta klänningstygerna. Rektorn säger några väl… Fortsätt läsa ”För vi har tagit studenten…”
