Så fort jag vaknar på morgonen, så fort jag kommer hem från jobbet då åker den på... TVn... Som om jag behöver detta ständiga brus för att inte tappa fart. Som vinden för en drake, det får inte bli stiltje. Vad är jag rädd för? Varför vågar jag inte lyssna inåt? Varför måste detta ständiga… Fortsätt läsa Lyssna inåt
Julefrid?
Så omtumlad och så konturlös är jag idag. Finner mig inte riktigt. Tid med nära och kära men ändå som att sitta på ett tefat i rymden och titta ner. Någon slags översvämning i amygdala. Omöjligt att ta in fler intryck. Känslor rinner därför över och täpper till överallt. Grumlar sikten och skapar själslig andnöd.… Fortsätt läsa Julefrid?
Walking down Memory Lane…
Var gör jag av minnena? När de väl hittat ut ur sina lådor, hoppar de tillbaka eller blir de tillintetgjorda i kontakt med syre? Så mycket kommer över mig nuförtiden. Dofter, ljus, ljud, röster och bilder får dammluckan att brista. Fram kommer dessa minnen huller om buller. Barndomsminnen, stolta ögonblick, banala vardagshändelser och både lyckade… Fortsätt läsa Walking down Memory Lane…
Halvvägs
Att möta sig själv på halva vägen. När vi trodde att vi visste hurdana vi var, tänkte att nu har det nog hänt det som skulle hända. Nu kan vi ta plats i fåtöljen och betrakta livet. Just då. Just då får jag syn på någon som kommer runt nästa krök. Det är jag! Jag… Fortsätt läsa Halvvägs
I friska luften
Idag är det en sådan där dag när jag ligger i vänsterfilen. Här går det smidigt, inga hinder. Jag är nästan steget före mig själv. Det liksom går av sig själv med det mesta. Jag är jag nu, inte igår eller i nästa vecka. Jag är nu och det behövs inte särskilt mycket för att… Fortsätt läsa I friska luften
Huka dig
Varför duger jag inte som jag är? Vad är det som får mig att kröka rygg om jag mot förmodan skulle våga mig ut i mjukisbyxor. Med ögon i nacken, försöker försäkra mig om att ingen jag känner är i närheten. Stryker längs väggarna, påminner mig själv om att jag faktiskt måste köpa kaffe. Suck,… Fortsätt läsa Huka dig
Ibland drar jag inte ens upp gardinerna
Min hjärna är min bästa vän och min största fiende. Vi språkas vid på daglig basis, många samtal har karaktären av lite kallprat. Vi går igenom för och nackdelar med det rådande vädret, vi funderar över om vår budget ser ut att hålla för innevarande månad och vi lyssnar till musik med mer eller mindre… Fortsätt läsa Ibland drar jag inte ens upp gardinerna
Locket på och hatten av
"Bättre fly än illa fäkta, den som gräver en grop åt andra fallet ofta själv däri, liten tuva stjälper ofta stort lass, ropa inte hej förrän du är över bäcken, inga träd får växa till himlen..." Nuförtiden skulle man nog kalla det att man inte vill jinxa nåt genom att nämna något en har på… Fortsätt läsa Locket på och hatten av
Doften av onsdag
Jag kommer upp från tvättstugan. Mina blå foppatofflor i stark kontrast till 50-talets marmorsten i trappan. En svag doft av sköljmedel.Alla människornas otåliga steg. Avlägsna suckar. På väg bort eller hem, in eller ut.Jag vill känna lukten av hemma. Jag öppnar dörren.Doften av stekt falukorv, jag blir glad, nöjd över att ha lyckats göra mat… Fortsätt läsa Doften av onsdag
Terapi
Jag tror inte jag kan tillgodogöra mig terapi. Jag har gått hos flera psykologer genom åren men nu var det ett tag sedan. Under den perioden var det som om jag levde något slags dubbelliv. Jag pratade med inlevelse om min barndom och mina trauman. Jag gav de riktigt smaskiga berättelser och lät de på… Fortsätt läsa Terapi
Marie - skriver om livet 