Marie – skriver om livet

Jag kommer upp från tvättstugan. Mina blå foppatofflor i stark kontrast till 50-talets marmorsten i trappan. En svag doft av sköljmedel.Alla människornas otåliga steg. Avlägsna suckar. På väg bort eller hem, in eller ut.Jag vill känna lukten av hemma. Jag öppnar dörren.Doften av stekt falukorv, jag blir glad, nöjd över att ha lyckats göra mat… Fortsätt läsa Doften av onsdag

Jag tror inte jag kan tillgodogöra mig terapi. Jag har gått hos flera psykologer genom åren men nu var det ett tag sedan. Under den perioden var det som om jag levde något slags dubbelliv. Jag pratade med inlevelse om min barndom och mina trauman. Jag gav de riktigt smaskiga berättelser och lät de på… Fortsätt läsa Terapi

Jag får frågan "hur mår du?" Jag stirrar framför mig, vill de verkligen veta? Om någon i England säger "how do you do?" Då vill de förmodligen inte ha en längre utläggning om hur du mår. De vill att du säger "how do you do?" Jag har så otroligt svårt att formulera mig. Balanserar på… Fortsätt läsa How do you do?

Jag har ett otal gånger försökt tränga in mig i nya kostymer och skal. Omdanat och försökt forma mig efter de nya måtten. Mått på vad som duger och ser bra ut. Försökt att bli den jag tror någon annan vill ha. Passa in till nästan vilket pris som helst. Tänk dig en persika. Jag… Fortsätt läsa God jord

Hur vet man när man ska våga hoppa? Rädslan att göra fel är min ständiga följeslagare. Jag mår fysiskt illa av att behöva välja. Jag är kvinnan som alltid har en plan B, ibland även C och D. Så har det alltid varit. Någonstans på vägen har jag uppenbarligen fått utdelning på den här strategin… Fortsätt läsa Tajming

Det finns dagar när man bara blir glad i magen. Dagar då man liksom har samma tempo som omgivningen och tillvaron saknar uppförsbackar. Det finns dagar när det slår mig hur lyckligt lottad jag är. Att jag har ett jobb jag trivs med, att jag inte behöver ta mig igenom dagarna i ett töcken av… Fortsätt läsa Det finns dagar…

Jag åker bil. Jag lyssnar på musik. Så plötsligt befinner jag mig i den mentala ytterfilen. Där ökar farten och inte utan att det killar lite i magen. Jag vill om, fort men ändå säkert. I verkligheten är jag kvar i innerfilen med mina trygga 90 km/h. Men i huvudet är jag på gång. Jag… Fortsätt läsa I ytterfilen

Känna hur man styr, gasar och bromsar, svänger och backar. Full fart, snigelfart, uppför, nerför och så parkera. Det är med mig vid ratten som det börjar hända saker. Allt det där som var så svårt, jobbigt, oklart. Det bara händer nu. Jag tankar min bil, lagar min lunch, går den där promenaden, rensar i… Fortsätt läsa Att sitta vid ratten

Nu har jag bestämt mig för att se över min bild av mig själv. Jag vill försöka ta reda på hur jag rättfärdigar och förmedlar valen i mitt liv både till mig själv och andra.Vad är det som får mig att agera som jag gör? Vad mår jag bra av och vad är det får… Fortsätt läsa Är jag den jag tror eller den jag vill?

Vad gör det med oss att vi måste betrakta varandra som tänkbara smittbärare?? Vilka känslor väcker det hos dig? Hur agerar du när du måste ge dig ut bland folk? Kröker du ryggen, försöker bli så liten som möjligt och tar en omväg. Ogärna möta någons blick, som om man när som helst ska få… Fortsätt läsa Vän eller fiende?