Känsliga barn
Ja tänk vilket annorlunda liv vi med de här underbara men känsliga barnen lever. Som ett mikrokosmos där väldigt små framsteg skapar stark lyckokänsla. Allt blir så finstämt. Inga breda penseldrag i bjärta färger utan som en försiktig och skör blyertsteckning. Jag älskar också mina barn, jag tröttnar aldrig på dem. Men visst blir man… Fortsätt läsa Känsliga barn
”För vi har tagit studenten…”
Befinner mig på en skolgård, i en förort strax utanför Stockholm. Jag är långt ifrån ensam. Flera generationer har slutit upp. Mammor, pappor, syskon, mor- och farföräldrar. Bästa kompisar. Plakat med gulliga barnansikten tronar mot den klarblå himlen. Det är varmt idag och det fläktar lite lagom i de lätta klänningstygerna. Rektorn säger några väl… Fortsätt läsa ”För vi har tagit studenten…”
Vila
Till våren
Still
Som om någon talar Övar på ord Som lovar och säger Din lycka är gjord Mina öron är döva Min mun tiger still Jag vill inte öva Jag vet vad jag vill
När orken tar slut…
Det rinner tysta tårar över mina kinder. Jag har en knut i magen. Mina tankar har trasslat ihop sig i stora osorterade högar. Jag känner ingen ro. Bara oro. Mitt dåliga samvete gör sitt bästa för att stöka till min vardag, tynga mig med måsten tills jag finner mig förlamad. Tyst, tom och innehållslös. Finns… Fortsätt läsa När orken tar slut…
På tröskeln till vuxenvärlden
Fredag är både början och slut. Arbetsveckan är över och helgen inledd. Det är en trött kropp och knopp som landar i soffan. Så mycket som händer. Vissa saker kan man påverka, andra får man stillsamt betrakta utifrån. Men långsamt blir det aldrig. Lyckan bubblar över för att några timmar senare förbytas i gråtung besvikelse.… Fortsätt läsa På tröskeln till vuxenvärlden
