Att fortsätta skriva…

Tänk om orden tar slut. Tänk om tankarna sinar. Tänk om språket går ut i strejk. Jag sitter här och har just sjösatt min första diktsamling. Jag valde att publicera mitt material i form av egenutgivning. I efterhand kunde jag säkert gjort saker annorlunda men om jag aldrig vågat kasta mig ut så hade jag inte fått de här insikterna. Nu föll mitt val på Solentro av en slump eftersom deras hemsida var så väldigt enkel att jobba med och fungerar både om man ”bara” vill trycka upp en bok för eget behov eller välja att publicera. Jag behåller rättigheterna till materialet men får klara mig på egen hand när det gäller att nå ut. Kontakta bibliotek, lokaltidning och börja prenumerera på ”rätt” sidor på sociala medier. Men vill jag bli omskriven för sakens skull eller vill jag låta texterna tala? Jag har mycket texter på lager. Kanske kommer de också ta form så småningom. Undrar över hur det ska gå till. Ska jag våga skicka de till ett ”etablerat” förlag med risk för att bli refuserad? Eller är min drivkraft att nå ut så stor att jag fortsätter med egenutgivning och försöker marknadsföra mig själv? Att det troligen blir en förlustaffär ekonomiskt är jag helt införstådd med. Tror inte att många poeter drivs av ekonomisk vinning i första hand. Därmed inte sagt att det skulle vara ”fel” att vilja leva på att skriva. Jag har läst många fina blogginlägg om detta på senaste tiden. Författaren som kändisAtt leva på sitt skrivande

Det som ”bara” var en dröm att få sitt eget ISBN-nummer har växt över alla bredder och jag vädrar morgonluft. Jag tror verkligen att jag hittat något som ger mig lust, energi och glädje. Bara att få ta del av andras texter, både outgivna och mer etablerade. Att ta del av den lust som driver oss som skriver. Jag har mycket att lära när det gäller att gå från analog dagbok till att leva ett digitalt liv med mina texter. Facebook, Twitter, Instagram och WordPress. Alla tips emottages tacksamt på hur man blir en smidig nätpoet. Pinga, länka, reblogga…det är en djungel och jag ber om ursäkt om jag inte greppat allt ännu… lär mig gärna…

”Ära den som äras bör” som det heter…tack till er som bidragit till att detta inlägg blev som det blev 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: