Kåsjön i september

 

Under natten har små spindlar omsorgsfullt vävt tunna trådar mellan lövverken. Jag tar min morgonpromenad på den smala stigen längs sjön. Känner de tunna trådarna mot mitt ansikte som en påminnelse om att jag inte är ensam i skogen, någon har varit här före mig. Det är klar himmel, varmt i luften och det doftar sött av fuktig jord och svamp. Min vän på vägen travar försiktigt genom blåbärsris och ljung. Högt gräs bildar en mäktig  allé om man är trettio centimeter hög. Jag kan inte få nog av höstsolen, lågt stående smeker den vattenytan, reflekteras och studsar mot mina vidöppna ögon utan att blända mig. Det är svårslaget att få börja dagen på ett sådant sätt. Det ger energi och samtidigt ett lugn som förstärks i tystnaden. Stranden är densamma men vilar stilla utan badbollar och handdukar. Det är bara hunden och jag och allt det gröna, som snart blir gult. Jag nynnar försiktigt med de susande björkarna som kuliss…

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill

jorden vi ärvde, och lunden den gröna //

låt dem få leva, de är ju så sköna!

Evert Taube

2 thoughts on “Kåsjön i september

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: