dikt 102 Tjugosju grader i september Mjukgrå himmel disig stad Som ett betongvarmt löfte Skuggor vilar över de fallna löven I en brun mugg av papper med lock Hon vet att mjölk i kaffet heter Latte Och hon ångrar Dela det här:TweetWhatsAppE-postGillaGilla Laddar... Relaterade 2 thoughts on “dikt 102” Add yours Det ser ut som kommentarsfunktionen fallit bort på inlägget ”Var för vill alla bli författare?”… Annars hade jag kommenterat 🙂 GillaLiked by 1 person Svara Tack för info! GillaLiked by 1 person Svara Kommentera Avbryt svar Skriv din kommentar här... Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in: E-post (Adressen lämnas aldrig ut) Namn Webbplats Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra ) Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra ) Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra ) Du kommenterar med ditt Google+-konto. ( Logga ut / Ändra ) Avbryt Ansluter till %s Meddela mig om vidare kommentarer via e-post. Meddela mig om nya inlägg via e-post.
Det ser ut som kommentarsfunktionen fallit bort på inlägget ”Var för vill alla bli författare?”… Annars hade jag kommenterat 🙂 GillaLiked by 1 person Svara
Det ser ut som kommentarsfunktionen fallit bort på inlägget ”Var för vill alla bli författare?”… Annars hade jag kommenterat 🙂
GillaLiked by 1 person
Tack för info!
GillaLiked by 1 person