Dikt 103



Vi är fyrtioplus och våra bilar är röda

Möter varandra i en evig rondell

Just när solen går ner

Genom vindrutan syns framtidens kontur

Melodierna från den glömda dagboken ekar när vi på varsitt håll försöker minnas den allra första kyssen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s