Var snäll!

Kanske borde jag förstått, kanske borde jag sett det komma. Jag var förblindad av det nya. Trodde i min enfald att min iver och glädje skulle bära mig. Jag insåg att man möjligtvis kan ta sig över några hinder genom att svinga sig i förhoppningens lian men väl över på andra sidan fortsätter vandringen. 

Jag är lycklig men bär en sorg inom mig på samma gång. Att bryta med det gamla är i viss mån att födas på nytt men med ett helt liv i bagaget. Det finns bilder, dofter, sånger och leenden som följer med. Det finns också saknad, längtan och svek som nästlat sig ner i packningen. 

Ibland svämmar det över och jag blir stilla. Tårar väter min kind och hjärtat liksom hejdar sig ett ögonblick. Det suger i magen. Andas lite tyngre och tystnar. Det gör gott och ont på samma gång.

Jag vill inte ha det annorlunda. Det enda jag vill slippa är de stråk av kvävd ilska som river mig när obetänksamheter drabbar utan förvarning. Som nyfödd har man känslig hud och vassa armbågar kan få den att brista. Ett förfluget ord eller en menande blick gör små ärr i det mjuka. 

Om du känner någon som mig, var glad, och snäll, det kostar inget och du kommer att bli rikligt belönad! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s