Funderingar för dagen

Övergångsåldern

Så kommer dagar när allt går så långsamt. Dagar när det är uppförsbacke. Man vaknar irriterad. Det känns som om man inte fyllt på alls. Röda siffror i det emotionella protokollet. En slags tomhet.

Kaffet blir en liten ljum tröst som landar nedanför bröstbenet. Tankarna på allt man borde blir alltmer högljudda i bakhuvudet. Men en sådan dag finns ingen struktur att hänvisa till. Alla måsten ligger som nedpressade i en alltför trång låda med buktande lock. Huller om buller. Det känns omöjligt att prioritera, den där delen av hjärnan som sköter själva tidsplanen är i strejk. Energin är slut. Dagen har inte ens börjat. Det blir en utmaning.

Får man känna så här? Måste jag förklara mig? Kommer det att släppa? Blir jag pigg igen? När?

Är man solo så ger man efter, drar ner persiennerna, äter rostat bröd med marmelad istället för fiberhavregryn till frukost. Dricker ett stort glas juice. Letar igenom handväskan efter en kvarglömd chokladbit. Tittar på morgon-TV och dr Phil.

Men förmodligen finns inte det valet. Barnen skall purras, matas och peppas. Älsklingen behöver ett leende och en kram. Jobbet börjar samma tid som vanligt.

Så man kliver in i duschen. Tvålar in de stubbiga benen. Tänker att det får bli rekond till helgen. Tvättar och torkar ett hår som saknar både volym och glans. (Trots 300 spänn för schampot).

Plockar fram något ur garderoben som är både bekvämt och snyggt…eller något halvskrynkligt som redan låg framme på stolen i sovrummet.

Eftersvettas lagom till att make-upen skall på så att pudret fastnar och blir till en mustasch under näsan.

Väl framme på jobbet sitter du och härdar ut en värmevallning som gör entré under det viktiga lunchmötet. Du undrar om någon lägger märke till ditt sjöblöta hårfäste. Du tappar tråden. Är glad att det inte är du som står vid whiteboarden eftersom din svullna mage skulle synas alltför väl i de här jeansen.

Man kallar det övergångsåldern…det borde väl betyda att det går över? Så i väntan på det, kärlek och respekt till mina systrar!

M 💗😅

4 reaktioner till “Övergångsåldern”

  1. Jag jobbar som lärare för nyanlända 20-30-åringar, och när mina vallningar kommer kan jag inte låtsas som ingenting. Glasögonen immar ju igen! Jag öppnar fönstret och berättar om hur det är när man blir så gammal som jag!

    Liked by 1 person

  2. Fint skrivet! Jag har försökt beskriva kvinnan och hennes klimakterium för männen i boken ”JAG KÄNNER INTE IGEN HENNE”. Det är en enorm omställning som alla vi kvinnor ska gå igenom och ändå finns det så lite information om hur vi ska ta hand om oss på bästa sätt.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s