”Man är faktiskt inte misslyckad bara för att man är lite mjuk om magen.”
Så skrev en vän till mig i sitt FB-flöde. Det låter hemskt att man ska behöva känna så. Men jag vet hur hon menar…
Varför är det så svårt att acceptera sig själv? Varför tror många att man per automatik har sämre karaktär när man är lite rund? En slarver? Nån som inte bryr sig? En livsnjutare som i andras ögon tydligen njuter på ”fel” sätt, frossar…
Det är så tröttsamt att behöva inse att man står där och drar in magen inför okända. Att man faktiskt ser ner på sig själv både bildligt och bokstavligt.
Jag önskar jag vore transparent så det var det stora hjärtat man såg istället…💗💗💗 Marie
Så är det verkligen! Vi människor är för utseendefixerade generellt. Svårt att se förbi det yttre kanske, men något alla gagnas av att vi människor blir bättre på.
GillaLiked by 2 people
Ja ibland kommer det över en att mycket energi går åt till att fundera på den där muffinsmagen. Varför sätter jag skratt i halsen? Skämtar bort att man tar en kaka eller handlar godis. Jag är ju en del av jargongen… 🙁
GillaLiked by 1 person
Äh. Kroppen rymmer den man är, med eller utan krockkuddar. Är man mer intresserad av varandras magomfång än personen så låt såna få vara såna. Spänn ut magen, kolla hur stor den kan bli. Man kanske kan putta folk med den? 😀 Var stolt istället, att du inte är lika inskränkt som fasadmänniskor. 💪🏻
GillaLiked by 2 people
Så härligt! Ja jag älskar ju människor som är sig själva så jag borde unna mig att må bra med min lilla kula. Någon gratulerade mig för ett antal år sedan till bebisen, jag svarade Tack men detta är bara räntan på den förra. 🙃
GillaLiked by 2 people
❣️
GillaLiked by 1 person
Bra ide med att se hjärtat. Där är det väl den med störst och tjockast hjärta som tar hem förstaplatsen 😉
GillaLiked by 1 person
Stort och varmt skall det vara. 💓
GillaLiked by 1 person