Det rinner tysta tårar över mina kinder. Jag har en knut i magen. Mina tankar har trasslat ihop sig i stora osorterade högar. Jag känner ingen ro. Bara oro.
Mitt dåliga samvete gör sitt bästa för att stöka till min vardag, tynga mig med måsten tills jag finner mig förlamad. Tyst, tom och innehållslös.
Finns jag bara för andra?
Är jag en egoist?
Borde jag ta mig i kragen?
Svaret är nej!
Jag är värdefull, älskad, unik och viktig. Jag duger alltid! 💕
Jag kommer så småningom att ta ett rejält grepp om den där kragen. För vi vill alla delta och vara en del av ett sammanhang. Men först måste jag ha en plan för hur jag ska orka. Ta reda på i vilka sammanhang jag krymper och i vilka jag växer. Eller bara är. Det kanske svåraste av allt…
Det är när jag är trygg som jag kan utvecklas. Bara när jag vågat lyssna till min inre röst kommer jag att veta vart jag är på väg. Med tiden på min sida tar jag vägen mot ljuset och våren 🌱
M.
Usch vad jobbigt. Ta hand om dej och låt kroppen vila och ta sin tid❤️
GillaGillad av 1 person
Tack snälla, ja nu blir det lågtempo ett tag… 🤔
GillaGillad av 1 person
Lågtempo är bra!
Människor hade mått bättre om det var normen. Alla vet det men det är svårt att kämpa emot vår världs allt snabbare snurr.
GillaGillad av 1 person
Ja. Att bara vara är klart underskattat. Men borde ju göra kopplingen när man vet att psykisk ohälsa ökar men alla blundar. Glada för att det inte är just de som drabbats… Det finns mycket fördomar om att ”gå i väggen”… Är det inte veklingar ändå???
När det är högkänsligheten och empatin som skapar den så kallade samvetsstressen.
Allt gott önskar jag dig och en rofylld vår 🌱💕
GillaGillad av 1 person
Jisses, vad jag känner igen det där!!
Jag hoppas du också hittar lugnet som så väl behövs.
GillaGillad av 1 person
Bara att få veta att man inte är ensam är en tröst. Allt gott 💕
GillaGillad av 1 person