Funderingar för dagen

Barndomsstad


Min barndomsstad, det trodde jag aldrig att jag skulle få säga. Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle kunna existera på någon annan plats än i mitt älskade Göteborg. Jag hade fel. Nu kan jag se på denna stad med nya ögon. Jag börjar inse hur min uppväxt präglat mig. En uppväxt i en rik del av staden där det fina folket bor. De välartade, framgångsrika. Där man kan bli populär utan smink, där man inte låtsas om att man äter från silverfat. Här existerar ingen misär på ytan. Inga sprickor i fasaden. 


De knotiga tallarnas stad. De råa vindarnas stad. Min stad, där jag föddes en vinternatt. Där jag sprungit som barn. Utforskat skogsdungar och gångvägar tvärs över till synes oändliga gräsmattor. Hängt vid elskåp och lekplatser sena sommarkvällar. Blivit kär, blivit rädd och blivit till. Till den jag är idag. En flicka som plötsligt avverkat ett halvt sekel. Mina årsringar, mina minnen, mina barn. I allt lever jag vidare.


På spårvagnen en lördagskväll och ingenting är omöjligt. Det doftar fest och uppdämda förväntningar. Det surras om kärlekar och chanser man fått men inte tagit. Om blickar man besvarat men utan att få napp. Det är en krass verklighet på den upplysta vagnen mot ensamheten. Vi delar allt men ingenting och imorgon är det en ny dag. Då är vi som födda på nytt och vi väljer att minnas det som gick vår väg. Det brustna hjärtat är lagat och det är vännerna vi har kvar.

4 reaktioner till “Barndomsstad”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s