Funderingar för dagen

Terapi

Jag tror inte jag kan tillgodogöra mig terapi.

Jag har gått hos flera psykologer genom åren men nu var det ett tag sedan. Under den perioden var det som om jag levde något slags dubbelliv. Jag pratade med inlevelse om min barndom och mina trauman. Jag gav de riktigt smaskiga berättelser och lät de på så sätt tro att de var något på spåret. Något slags svar på vad som får mig att må som jag gör. Men inte en enda gång under denna perioden kan jag minnas något som varit avgörande för mig. Jag har inte fått några nycklar till något hemligt lås. Vissa av dessa kontakter har till och med ökat min ångest och oro. Min känsla av att vara ”udda”.

Jag gick en KBT-kurs för inte så länge sedan och den sjuksköterskan är nog den som kommit närmast mig, kanske för att hon inte var ”psykolog”… Vi jobbade mycket med nuet samtidigt som vi tog avstamp i det förflutna. Jag tyckte om strukturen med kapitelindelning, hemuppgifter och repetition. Dessvärre var detta under en period då jag var i en relation. När den relationen sedan brast så kändes det som om den tog pusselbitarna med sig…

Jag vill ha hjälp, absolut, det är jag själv som sätter krokben för läkningen. Hur gör man då? Jag googlar, hittar litteratur och känner strimmor av hopp. Men det räcker att vakna med ångest en morgon för att allt ska kännas förgäves.

Mitt mentala tillstånd just nu kan mest liknas vid ett durkslag. Fullt av hål på både längden och tvären. Luckor och sprickor som inte förmår behålla någon form av självförtroende. Jag iklär mig roller, jag mediterar, promenerar och lyssnar på musik. Har ingen aning om vem jag är eller vad jag vill. Så splittrad. Kan inte avgöra om det jag gör är för min eller andras skull. Lite som en astronaut, tyngdlös…

4 reaktioner till “Terapi”

  1. Vad tråkigt för dig!
    Terapi är verkligen jättebra när den funkar. Men personen/terapeuten är avgörande, man måste ju känna förtroende och även tro på att hen kan hjälpa.
    En bok som hjälpte mig mycket är Lär känna dig själv på djupet, av Marta Cullberg Weston. Har du läst den?

    Gillad av 1 person

  2. *ler* glömde stänga av ljudet innan jag la mig så jag hörde plinget😏
    Ja, hålen ja..käre tid, så ihålig jag är, det var min övertygelse att de skulle täppas till bara jag kom GC och fick ostyckad tid. Och vilken kalldusch jag fick när jag upptäckte att det inte hände nånting..har skrivit inlägg om det och det är ingen rolig läsning 😑
    Endast när jag lyssnar på min musik, alldeles ensam, fylls hålen, men bara genom att det rinner igenom dem, när jag sen ska ut och vara ‘mig’ så är hålen lika otäppta som innan musik och ensamhet. Terapi..nä alltså jag behöver verktyg, handfasta verktyg som jag kan lära mig hantera så balansen i mig blir stadigare. Psykoterapi med en med hsp-inrikting kanske skulle få mig att bli lite upplyst, aha-känsla och förståelse, men främst verktyg att kunna ta fram när det marken gungar. 🌹🤗🌹

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s