Funderingar för dagen, Min poesi

Långsamt liv

När dimman inte riktigt lättar När solen glömt din del av staden När fåglarna tystnat När gruset under dina fötter är det enda som hörs När den kalla luften lyckas ta sig in under kragen När du är själv med dig själv finns du på riktigt Du är älskad genom allt det där gråa, älskad… Fortsätt läsa Långsamt liv

Funderingar för dagen

Vad är en bilring värd?

"Man är faktiskt inte misslyckad bara för att man är lite mjuk om magen." Så skrev en vän till mig i sitt FB-flöde. Det låter hemskt att man ska behöva känna så. Men jag vet hur hon menar... Varför är det så svårt att acceptera sig själv? Varför tror många att man per automatik har… Fortsätt läsa Vad är en bilring värd?

Funderingar för dagen

Höst i hjärtat

Ibland känns det som om det inte finns någon botten. Ibland faller jag fritt utan skydd. Jag har ingen sten att krypa under, ingen gran att huka under. Jag är som en fågelunge som trillat ur boet. Jag kommer att möta mitt öde där på marken. Antingen blir jag offer för rovdjur eller så tynar… Fortsätt läsa Höst i hjärtat

Funderingar för dagen

Övergångsåldern

Så kommer dagar när allt går så långsamt. Dagar när det är uppförsbacke. Man vaknar irriterad. Det känns som om man inte fyllt på alls. Röda siffror i det emotionella protokollet. En slags tomhet. Kaffet blir en liten ljum tröst som landar nedanför bröstbenet. Tankarna på allt man borde blir alltmer högljudda i bakhuvudet. Men… Fortsätt läsa Övergångsåldern

Funderingar för dagen

Leva eller skriva?

Större delen av min barndom finns dokumenterad på bild. Det kan jag tacka min mamma för. Hon har med sin instamatic fångat alla magiska sommarkvällar i båten. De rosiga kinderna i slalombacken. Alla monument i Europa vi besökt. Marie på Akropolis, Marie framför Big Ben, Marie på Tivoli i Köpenhamn. Där vi för övrigt tvingades… Fortsätt läsa Leva eller skriva?

Funderingar för dagen

Visst gör det ont när knoppar brister…

Detta är väl en fras som de flesta känner igen utan att ha doktorerat i svensk litteraturhistoria. Den fantastiska dikten av Karin Boye som kommit att betyda så mycket för mig. Så fint hon beskriver den tvekan och darrning som föregår det nya, oprövade... Jag tog språnget. Lämnade grenen där jag suttit de senaste femton… Fortsätt läsa Visst gör det ont när knoppar brister…