om kärleken till livet och språket
Ja tänk vilket annorlunda liv vi med de här underbara men känsliga barnen lever. Som ett mikrokosmos där väldigt små framsteg skapar stark lyckokänsla. Allt blir så finstämt. Inga breda penseldrag i bjärta färger utan som en försiktig och skör blyertsteckning. Jag älskar också mina barn, jag tröttnar aldrig på dem. Men visst blir man… Fortsätt läsa Känsliga barn
Befinner mig på en skolgård, i en förort strax utanför Stockholm. Jag är långt ifrån ensam. Flera generationer har slutit upp. Mammor, pappor, syskon, mor- och farföräldrar. Bästa kompisar. Plakat med gulliga barnansikten tronar mot den klarblå himlen. Det är varmt idag och det fläktar lite lagom i de lätta klänningstygerna. Rektorn säger några väl… Fortsätt läsa ”För vi har tagit studenten…”
Som om någon talar Övar på ord Som lovar och säger Din lycka är gjord Mina öron är döva Min mun tiger still Jag vill inte öva Jag vet vad jag vill
Det rinner tysta tårar över mina kinder. Jag har en knut i magen. Mina tankar har trasslat ihop sig i stora osorterade högar. Jag känner ingen ro. Bara oro. Mitt dåliga samvete gör sitt bästa för att stöka till min vardag, tynga mig med måsten tills jag finner mig förlamad. Tyst, tom och innehållslös. Finns… Fortsätt läsa När orken tar slut…
Fredag är både början och slut. Arbetsveckan är över och helgen inledd. Det är en trött kropp och knopp som landar i soffan. Så mycket som händer. Vissa saker kan man påverka, andra får man stillsamt betrakta utifrån. Men långsamt blir det aldrig. Lyckan bubblar över för att några timmar senare förbytas i gråtung besvikelse.… Fortsätt läsa På tröskeln till vuxenvärlden
Advent. Nedräkningen har börjat. Vi samlar oss inför det som komma skall. Det vi ser fram emot eller det vi fruktar. En tid av förväntan. För många oro, saknad och sorg. Det är med blandade känslor vi möter julen. Det ligger något stort i att vi i en sekulariserad tid ändå samlas kring denna högtid.… Fortsätt läsa I väntans tider
Det finns inget facit. Du duger som du är. Du är värd.
