Funderingar för dagen, Min poesi

Långsamt liv

När dimman inte riktigt lättar När solen glömt din del av staden När fåglarna tystnat När gruset under dina fötter är det enda som hörs När den kalla luften lyckas ta sig in under kragen När du är själv med dig själv finns du på riktigt Du är älskad genom allt det där gråa, älskad… Fortsätt läsa Långsamt liv

Min poesi

#901

Så sitter man på bara ena skinkan som om man tror att man alldeles strax behöver resa på sig bli störd rörd förförd tappa tråden och tvingas springa ut och leta efter den i korridoren vimsa ner för trapporna mot nödutgången likt en skugga som rusar blickstilla genom livet det finns liksom ingen vits med… Fortsätt läsa #901