Som om någon talar Övar på ord Som lovar och säger Din lycka är gjord Mina öron är döva Min mun tiger still Jag vill inte öva Jag vet vad jag vill
När orken tar slut…
Det rinner tysta tårar över mina kinder. Jag har en knut i magen. Mina tankar har trasslat ihop sig i stora osorterade högar. Jag känner ingen ro. Bara oro. Mitt dåliga samvete gör sitt bästa för att stöka till min vardag, tynga mig med måsten tills jag finner mig förlamad. Tyst, tom och innehållslös. Finns… Fortsätt läsa När orken tar slut…
På tröskeln till vuxenvärlden
Fredag är både början och slut. Arbetsveckan är över och helgen inledd. Det är en trött kropp och knopp som landar i soffan. Så mycket som händer. Vissa saker kan man påverka, andra får man stillsamt betrakta utifrån. Men långsamt blir det aldrig. Lyckan bubblar över för att några timmar senare förbytas i gråtung besvikelse.… Fortsätt läsa På tröskeln till vuxenvärlden
I väntans tider
Advent. Nedräkningen har börjat. Vi samlar oss inför det som komma skall. Det vi ser fram emot eller det vi fruktar. En tid av förväntan. För många oro, saknad och sorg. Det är med blandade känslor vi möter julen. Det ligger något stort i att vi i en sekulariserad tid ändå samlas kring denna högtid.… Fortsätt läsa I väntans tider
FREDAG
Det finns inget facit. Du duger som du är. Du är värd.
Tonåringar är värda sin vikt i guld… 💖
Långsamt liv
När dimman inte riktigt lättar När solen glömt din del av staden När fåglarna tystnat När gruset under dina fötter är det enda som hörs När den kalla luften lyckas ta sig in under kragen När du är själv med dig själv finns du på riktigt Du är älskad genom allt det där gråa, älskad… Fortsätt läsa Långsamt liv
Huvudrollen
Varför är det enkla så svårt?
