Marie – skriver om livet

När får man den där tiden med sig själv? Stunder när man måste sitta still ett tag, inte kunna springa ifrån sig själv. Idag sitter jag på tåget och tänker... I en vardag med plikter och krav blir tempot högt och tiden till eftertanke blir något som lätt prioriteras ner. Sådant brukar komma ikapp förr… Fortsätt läsa Tågmelankoli

Jag landar på fötterna. Det bor en värme inne i mig. En värme som får axlarna att falla på plats, ner från öronen mot jorden. Min mitt är tydlig, synlig och stark. Jag lever, leker och läker. Tiden med dig har gett mig tid med mig. Tid att våga vara obekväm, barnslig, lillgammal, supersmart och… Fortsätt läsa Landar på fötterna

För ett år sedan på dagen tog mitt liv en ny vändning. Jag steg ut i det okända utan att veta riktigt vart jag var på väg. Ändå har få saker varit så självklara. Som om jag haft vägen utstakad inuti mig, som om jag gått där förut i mitt undermedvetna, i mina drömmar. Priset… Fortsätt läsa Ett väldigt annorlunda år

Varje solnedgång, varje löftesrik morgonstund. Ett land som detta där vi bor, bjuder oss att kliva rakt in i sommarens grönska och liv.  Söker upp skogens svalka och njuter av fåglarnas sång och alla fruktiga dofter.  Strövar längs stranden, har picknick i gräset, och lekar som sälar i vattenbrynet. Vi är rädda om oss själva… Fortsätt läsa Skapar minnen

Vi närmar oss midsommar, långa dagar, korta nätter. Vi har längtat oss igenom mörka vintermånader. Gått kurande genom isande vindar och drömt om ljumma kvällar.  Så mycket förväntningar som skall infrias. Det suger i magen och det är lätt att bli stressad. Alla frågar varandra om planerna och det går inte an att inte ha… Fortsätt läsa Sommartider

Det finns en början vi ofta minns och ett slut vi inte ens vill tänka på. Det kan gälla livet självt, en relation eller ett arbete. När vi gör val i livet finns inget facit. Hur det blir kommer att  visa sig efterhand. Motgångar är en del av livet och utan tårar inga skratt. Men… Fortsätt läsa Tro på dig själv

Det börjar stabilisera sig med det mesta. Mitt hjärta pickar på om än inte lika oförutsägbart som tidigare vilket känns bra. Tabletten verkar göra sitt jobb. Tröttheten börjar ge med sig men yrsel och illamående kan dyka upp om man glömt vila. Om några veckor borde det lugnat sig och jag kan återgå till mitt… Fortsätt läsa Åter till vardagen

Så då var man hemma igen. Med en ny medicinlista i handen och en klump i magen. Återigen har de en efter en berättat för mig att jag cyklar lika starkt som en viking ror och att det bara är bra med belastning eftersom extraslagen minskar... Trots att den litteratur jag tillskansat mig inte lyckas… Fortsätt läsa ”Det är helt ofarligt…”

Plötsligt blir man påmind om att man inte är odödlig. Ligger under en gul landstingsfilt och tittar på konturerna av mina fötter. Så stilla de ligger, igår gick de raskt. Något i min kropp sa stopp. Hjärtat tyckte visst att bröstkorgen var för trång och ville slingra sig ut. Bankade där på insidan som om… Fortsätt läsa Slagen av mitt eget hjärta