Min poesi

Dikt 103

Vi är fyrtioplus och våra bilar är röda Möter varandra i en evig rondell Just när solen går ner Genom vindrutan syns framtidens kontur Melodierna från den glömda dagboken ekar när vi på varsitt håll försöker minnas den allra första kyssen

Min poesi

I hallen

Ekot av dina steg står i hallen och trycker Lutar sig mot en hylla med udda vantar På krokarna hänger rockar med tomma fickor Det fattas en knopp på byrån med alla våra minnen Bäst att låta det vara så vi behöver inte öppna den lådan