Min poesi

#901

Så sitter man på bara ena skinkan som om man tror att man alldeles strax behöver resa på sig bli störd rörd förförd tappa tråden och tvingas springa ut och leta efter den i korridoren vimsa ner för trapporna mot nödutgången likt en skugga som rusar blickstilla genom livet det finns liksom ingen vits med… Fortsätt läsa #901